Staff exchange – Karolinska Institutet

Lars Henningsohn, Vice ordförande i Kommittén för Utbildning och områdesansvarig för internationalisering inom utbildning gör just nu ett utbyte på UCLA, Los Angeles i USA

Hej KI kollegor,

Som några av er vet är jag på så kallat STINT stipendium i Los Angeles denna termin. Det är verkligen fantastiskt att få var med om allt detta. Jag har nu varit här i drygt 1,5 månad och solen har skinit varenda dag hitintills. Inte en droppe regn. Ändå är grönskan prunkande här.

Stipendium genom STINT

Det hela började egentligen sommaren 2018 då jag tillsammans med prefekten bestämde mig för att söka detta stipendium. STINT betyder Stiftelsen för Internationalisering av högre utbildning och forskning och är en svensk stiftelse bildad 1993 för att stimulera internationalisering av våra aktiviteter. Sökande för Teaching sabbatical-stipendiet är svenska lärare och forskare och flera varje år får några av oss förmånen att vidga sina vyer i den akademiska världen utanför hemuniversitetet. I år hade jag förmånen att erbjudas detta. Det kom brevledes som en extrafin julklapp precis före jul 2018. En febril tankeaktivitet påbörjades omedelbart för att lösa alla ”problem” detta också skulle innebära. Vad skulle jag göra med familjen? Hur skulle huset i Sverige skötas? Hur skulle skolgången fixas för mina barn? Vad skulle min hustru göra? Vem skulle kunna ta över mina viktigaste sysslor på Karolinska Institutet? Allt löstes dock till största belåtenhet med hjälp av vänner, bekanta och arbetskamrater.

Planeringsresan

Efter en veckolång planeringsresa i april/maj förstod jag att detta skulle bli en av mina riktigt stora upplevelser i livet. Att SAS just då gick i strejk och lämnade mig och min hustru 1,5 dag längre i Los Angeles gjorde absolut ingenting. Jag förstod att kollegorna här skulle ta hand om mig på bästa sätt och att jag skulle få uppleva inte bara ett annat klimat utan undervisning, forskning och klinik på nya sätt. Den största oron i detta stadium var att vi inte hittat någon bostad för vår vistelse ännu. Det fanns givetvis massor av alternativ att välja mellan via ”nätet” men många var antingen inte lokaliserade på en optimal plats (enligt vårt tycke) eller för dyra. Priserna här i Los Angeles lär vara bland de högsta i världen. Efter en hel del vånda bestämde vi oss för att lägga till medel för att bo så bra som möjligt här, detta är ju en engångsupplevelse för familjen trots allt.

Stora kontraster och galen trafik

Några av de största upplevelserna hittills är kontrasterna mellan de hemlösa som sätter upp sina pappkartonger på trottoarerna där de bor samtidigt som andra är så rysligt ofattbart rika runt omkring. Lite kontrasterande till detta har man inga problem för det internationella ”klimatet” här, och nu menar jag inte vädret utan förståelsen för blandningen av människor, språk, kulturer, religioner, professioner. Jag tror aldrig jag upplevt så många olika människor omkring mig tidigare.

En annan framträdande upplevelse är trafiken som är helt galen här. Det är svårt att fatta var alla bilarna tar vägen om natten. Vägarna är så fullproppade med bilar i upp till 11 filer i varje riktning i mil efter mil. Var ställer man alla dessa bilar? Händer det en olycka så blir köerna ännu längre. Å andra sidan bor här mer än 10 miljoner människor så det kanske inte är så konstigt. Några andra aspekter jag noterat som bilförare här är användningen av mobiltelefoner under körning. Om ni trodde att Sverige var ett farligt ställe innan så är detta minst dubbelt värre. Det känns nästan som om var och varannan förare surfar, eller skriver på sin mobil under körning. Helt galet faktiskt! Och detta samtidigt som filerna är smalare än i Sverige och körningen åtminstone av mig, upplevs som avsevärt med aggressiv – finns det en lucka eller en chans att köra fortare än medtrafikanten så tar man den. Att unga män kör på detta sätt i Sverige är ju känt men här kör även unga och gamla kvinnor på samma fartfyllda sätt.

Naturupplevelser

Naturen är något som fascinerar och intresserar mig mycket. Från den fina stranden till de fantastiska trädgårdarna som är så välskötta, till kolibrierna utanför arbetsfönstret, till vinodlingarna, till de naturbevarade nationalparkerna är svårt att fatta att man lyckats bevara i denna storstad. Vi har dessutom hittills lyckats med att se Lake Tahoe med sitt absolut kristallklara vatten, Yosemite nationalpark med sina berg, krokiga vägar, utsikter och inte minst Red Wood skogar med träd som verkligen får en att känna sig riktigt liten här i världen. Att man ofta plötsligt får ett gäng delfiner runt omkring sig då man badar vid stranden tillhör också dessa naturupplevelser som man sällan för vara med om.

Undervisning på läkarprogrammet

Nu undrar ni säkert om jag hinner med något akademiskt också. Jag får ju inte delta i klinik med patienter alls och UCLA har en policy som gör att jag max får vara med på den kliniska sidan 20% av min totala tid här. Flera av min kliniska urolog-kollegor signalerar detta tråkiga faktum men faktum är faktiskt att det inte heller är mitt mål här. Självklart vill jag ju se hur man sköter kliniska spörsmål också inom mitt fält men för mig är det huvudsakliga målet att se, och om möjligt, få delta i undervisningen inom grundutbildningen på läkarprogrammet här. Jag har fått några specifika undervisande uppgifter här och det är att varje vecka dels undervisa personalen på den urologiska avdelningen i urologi, och dels undervisa de 3-8 studenter varje vecka i det amerikanska urologsällskapets curriculum för medicine studenter (AUA curriculum). Studenterna går antingen år3 eller 4 på läkarprogrammet här. För läkarstudenterna finns ett färdigt urologiskt ”undervisnings-paket” med teori och praktiska diskussionsfall att gå igenom så interaktivt som möjligt. Detta är något som jag tillsammans med en brittisk kollega försökt genomföra inom ramen för det Europeiska urologsällskapet utan att lyckas. Alla europeiska länder har så olika åsikter om vad som är viktigt att lära ut inom vårt ämne att vi ännu (efter flera års arbete) inte lyckats komma överens om vad som är viktigt för alla blivande läkare att kunna. När det gäller avdelningspersonalen och läkaren som är i tjänst på avdelningen så blev det lite klurigare att hitta på en urologisk undervisning som skulle locka deltagarna att lyssna och sätta av tid för mig – så det fick bli avslöjandet av våra urologiska hemligheter. Sådant som många går och funderar över tror sig kunna men egentligen inte kan. Nu blev ni nyfikna va???

Tre pedagogiska insikter

De 3 största pedagogiska upplevelserna hittills är dock:

1. Läkarstudenterna som är ute på kliniska rotationer här börjar varje dag kl 05:00 eller tidigare med att förbereda sina patienter för ronden som går kl 06:00. Vid ronden testas också studenternas kliniska kunskaper och de är riktigt kunniga tycker jag. Deras arbetsdag slutar sällan före kl 18 och ofta senare. Man vill göra ett så bra intryck som möjligt för att få så bra betyg som möjligt vilket i sin tur är ”biljetten” till deras framtid. Som tur var finns regler för hur mycket arbetstid studenterna får arbeta under sin klinik och det är max 80 timmar per vecka!!

2. Redan från första veckan under första terminen påbörjas en regelbunden träning med standardiserade patienter, alltså skådespelare som spelar olika sjukdomar och tillstånd. Det är inget problem att hitta skådespelare till dessa roller här i Los Angeles. Från början handlar det om att lära sig ta en allmän och ibland fokuserad anamnes, därefter att kunna göra en kroppslig undersökning, varefter dessa variabler sammankopplas och därefter bygger man på med kliniskt resonemang, patientinteraktion och planering och behandling. Svårighetsgraden ökas successivt så att man i slutändan klarar av den praktiska delen av det så kallade USMLE som går över hela landet (United States Medical Licensing Examination).

3. PBL sessionerna inom varje kliniskt relevant ämne där studenterna i Team Based Learning anda varje vecka under de grundläggande går igenom ett antal fall som skall lösas i grupper om upp till 8 st. Det är verkligen fantastiskt roligt att se studenterna lösa problem under sådan aktivitet som man ser vid dessa sessioner. Här krävs bra undervisningslokaler och det har man också byggt här i läkarstudenternas byggnad här på UCLA, Geffen Hall. Det som känts märkligt är de också helt nya föreläsningslokalerna i samma byggnad som under föreläsning bara närvaras av cirka 20 st varje gång utan en kurs på 175 studenter. Anledningen till det är att vanliga föreläsningar är frivilliga och alltid spelas in för att dels kunna ses varsomhelst-ifrån dels då de genomförs och dels i efterskott. Kanske något att fundera över även hemma hos oss själva. Däremot är ju PBL sessionerna obligatoriska och närvaro förs via datasystemet man använder under dessa.

Deltar i arbete med nytt läkarprogram

Även här på UCLA arbetar men med ett ”nytt läkarprogram” och jag har förmånen att få sitta med i denna arbetsgrupp. Man tänker nu tidigarelägga patientkontaktåret från år 3 till år 2 (av 4).

Japp! Detta var allt för denna gång. Jag hoppas ni alla har en fin höst så återkommer jag med mera nyheter från UCLA i ytterligare en blogg.

Skriv gärna till mig om det är något särskilt ni vill att jag ska försöka ta reda på så lovar jag att försöka.

Med vänlig hälsning, Lars Henningsohn Vice ordförande i Utbildningskommittén och områdesansvarig för internationalisering och kursansvarig Klinisk medicin inriktning kirurgi på Läkarprogrammet